Sämre BPA-omsättning vid autism!
Bisfenol-A är en av världens mest använda plastkemikalier. Den finns bl a i läsk-burkar, kvitton, tandfyllningsmaterial och vissa förpackningar (med återvinnings-siffra 7), men är förbjuden i nappflaskor i EU och i matförpackningar för barn under tre år i Sverige. Ytterst små mängder bisfenol A (BPA) räcker för att störa hormoner, något som bl a kan påverka ämnesomsättningen.
Barn med autism omsätter BPA sämre än andra barn. Det visar en ny studie från Rowan University School of Medicine i Stratford och Rutgers New Jersey Medical School i Ne-wark. Det kan bero på att aminosyror störs av BPA, då några av dem utgör utgångsmaterial för signalsubstanser. Det misstänker den ansvarige forskaren Peter Stein. (bpa/autism-study)
Själv misstänker jag att min egen ämnesomsättning stördes av kronisk lågdosexponering för BPA från plastfyllningar, och att det var därför jag blev smal igen när de togs bort 1998*.
P.s. Autism förknippas även med andra kemikalier, se flamsaker &-autistisk och autism &-kvick-silver samt autism-o-adhd-artiklar!(ny studie abstract)
*) Läs mer i ‘kemikalieboken’, se ovan! BLOGGPOSTA permalänk Autism och bisfenol A
BISFENOL A ingår ju också i epoxi. Och hur många skadeverkningar av epoxi är inte kända! Men det spelar ju ingen roll vilka erfarenheter ur verkligheten vi drar fram och vilka vetenskapliga rapporter vi än kan citera. Kemikaliernas skadeverkningar har effektivt tystats ned och vissa driver dessutom aktivt linjen att inte diskutera de enskilda ämnenas förekomst i t ex mikroelektronik. Epoxi har skadat de flesta elöverkänsliga som blev sjuka för 20 år sedan. Då hade man mönsterplattor av epoxi i varenda bildskärm – men vad hjälper det att säja det. Kemikalieindustrin har fröjdats åt ensidigheten i debatten i årtionden och gör det fortfarande.
Det hjälper inte att i föredrag på seminarier nämna att ”och så har vi kemikalier” som hände vid ett seminarium om elöverkänslighet där du och jag deltog och var tillsagda av seminarieledaren att inte yttra oss för mycket för forskarna som var församlade skulle först och främst komma till tals. Men de strålningsexperter som deltog hade inte minsta hum om vilka kemikalier som ingår i den elektronik de diskuterade och därför sa ingen av dem ett knäpp.
En av dem som deltog var docent Olle Johansson och han förnekade nyligen i en video på nätet att kemikalier kunde vara en viktig faktor att ta i beaktande. Jag frågade honom per mejl om han ansåg det förenligt med sin roll som företrädare för Karolinska Institutet att åsidosätta en så viktig faktor som kemikalier. Han svarade att om jag hittat en kemikalie som ger elöverkänslighet skulle jag omedelbart sända över fakta till honom. Detta efter att jag i tre böcker redogjort för mina befogade misstankar om t ex epoxi – han har varit den verkliga bromsklossen för en allsidig debatt om varför folk blev sjuka framför bildskärmar.
Ibland, när det passar, uttalar han några till intet förpliktande floskler om kemikalier. Kemikalieindustrin har i varje fall ingenting att frukta från hans sida.