Tänk om det fanns smart skräp…

Fåglarna tror att det är mat. så dom äter plasten, och då får dom jätteont i magen, säger jag till barnbarnet när vi  går i skogen, där jag plockar upp plast-korkar, ballongdelar, plastpåsar, mm. Hittills har jag inte plockat upp nån tjock-tv, men det har man i Mitt-i-naturen-avsnitt-6 i Svt. Fast ur havet. Man har också plockat plast ur bl a stormfåglar. Plågsamt! 
Vilka är plågoandarna? Tyvärr lämnar vi sällan identifierbara spår efter oss i naturen som vi gör på nätet. Inte såna som kan förknippa oss med ett visst skräp i varje fall. Men tänk om vi skulle göra det!? Tänk om prylar, precis som hundar. vore id-märkta, så att man kunde spåra vem som hade slängt vad! Tänk om varje malplacerad plastflaska och kork efterhängset   skulle SMSa oss: ”Här är jag, kom och hämta hem mig” (vilken plåga), och tänk om naturen skulle få för sig att använda cookies (kakor) och påminna oss om att vi ”glömde” nåt förra gången vi var där, och om detta något skulle börja tjuta välkomnande så fort vi närmade oss. Plågsamt!! 
Fast varför behöver vi påminnas om var vi dumpat saker? Vi har ju platsceller i hjärnan, vår inre utökade GPS, som även associerar minnen och händelser med en viss plats, en upptäckt som i år får Nobelpris (ki.se) Det förutsätter nog att vi ser nedskräpande som en händelse värd att minnas.. P.s. Se även Pojke-plockar-plast! fotoakut BLOGGPOST permalänk Plågsamt plastskräp!