Tänk att det finns fria, glada höns i Stockholms innerstad!

I den här hönsgården finns det många snygga tuppar – nästan en per höna! De går omkring och pickar vid kafébesökarnas fötter och gal med jämna mellanrum.
Varför har ni höns, frågar jag (eller borde man hellre fråga varför det inte finns höns på alla andra kaféer i stan?)
-Vi vill att det ska vara som det var i början, svarar en anställd. k-malmgard
I början var för 221 år sen.
Men då fanns det väl inte läsk, säger jag och pekar på en för mig MINDRE tilltalande dryck. 
-Kunderna vill ha den.
Hm, konstigt, för det finns ju faktiskt hemgjord saft i emaljkannor.  
Nåja, alla är glada utom hunden som får stå utanför staketet.
Men kemikalierna, då? Hittade jag inga idag? Nej, och tur var väl det! (Men imorgon blir det mer kemikalieporr – då kan du läsa om ”Jessica och Slemfolien”!)