Hur blir man lite lagom panikslagen över alla larm?

-Hur rädd ska man vara, är en fråga jag ofta får, medan andra (ofta unga) säger DET DÄR VILL MAN INTE VETA (med något skrämt i blicken). Det hände senast när jag signerade böcker i en ekobutik. Och jag förstår dem – jag vill egentligen inte heller veta. För då kan man ju bli lite bekymrad. Och en del är väldigt bekymrade över mycket!   
-Jag kan inte ge din bok till min väninna för hon är hypokondriker, sa en.  
Neej, kanske bäst att låta bli, sa jag, -hon kan ju bli kemikondriker!
Men å andra sidan – hur ska man kunna förändra nåt som man inte vet nåt om? 
Kunskap ger makt att göra nåt åt situationen. Det tycker i varje fall coola Camilla som jobbar på H&M i Fältöversten och blev jätteglad när jag frågade efter ekologiska jeans. Hon lär sin pojkvän att sopsortera och vill att fler ska engagera sig.
-Jag blir så arg när en del gamla tanter säger ”jag ska ju ändå dö snart, så jag bryr mig inte”.
En del gamla gubbar bryr sig inte heller. De bombar, dödar och förstör bara för att få behålla makten. Ingen sopsortering där inte.
(Elfenbenskusten.yle) (Svd/senaste-nytt-om-laget-i-libyen-8-3)

P.s. När allt känns övermäktigt, bara fööör mycket, kan man ju ta en sak i taget. Ett litet steg mot ett giftfriare liv. Varje dag! Om man inte är kemikaliekänslig vill säga, (som spanska Eva Caballé ) – då blir man lätt lite extra kemikondrisk. (om doftkänslighet) Siberisk tiger: www.fotoakuten.se