I förrgår framställdes elbehandling (ECT) som något väldigt positivt i Svt – typ ba en liten knuff för hjärnan. Knuffen består av en stöt på 80-130 volt, tillräckligt för att tända en 60 watts glödlampa. För en tiondels sekund. Kanske precis vad man behöver när man befinner sig i ett svart hål?

Förut hette det elchock (electro-convulsive therapy). Innan man får chocken/stöten avlägsnas bland annat metallsmycken. Metallkronor och andra små batterier i munnen får dock vara kvar (så vitt jag vet). Visserligen bör man enligt en amerikansk ECT-sida genomgå en dentalkonsultation före behandling. Varför och vad den består i framgår inte, och det verkar inte vara rutin i Sverige. Man får en plastbit att bita i – det är allt.

Metaller leder ström. Många människor är redan lite smått elektriska av sitt amalgam (det var i varje fall jag på 80-talet), sina inlägg, kronor, bryggor och höftimplantat och torde inte behöva fler stötar.

Om man utsätts för ett magnetfält – som när man sitter framför datorn – frisätts mer av den giftiga tungemetallen kvicksilver från amalgamet (innehåller 50 %). Det visade forskaren Tomas Örtendal på 90-talet. Detsamma händer dykare som ofta tappar tänder. Hur många som gör det efter sina  små ECT-knuffar kan man fråga sig.

Likaså om en elchock kan öppna den så kallade blodhjärnbarriären (vävnad som ska skydda hjärnan från gifter men släppa igenom näringsämnen) så att kemikalier kan tränga in. Det hävdar den amerikanske professorn i neurovetenskap Peter Sterling. I så fall handlar det om en elektrokemisk chock! Och borde beskrivas som en sån.

ECT orsakar alltid en hjärnskada, svullnad och blödning, läser jag. Ungefär som vid en knock-out i boxning!!! Ter sig kanske frestande om man är riktigt deprimerad. En svullen hjärna insvept i lite blod och giftbomull, bedövad, utan minnen och känslor. (I alla fall för en tid). Förlust av hjärnceller och för tidigt åldrande kanske inte ter sig så avskräckande i en desperat situation när man inte erbjuds annan hjälp (som emellertid finns – mer om det senare).

Hjärnan är vårt känsligaste och mest komplexa organ. Dess 10-100 miljarder neuroner kan inte återbildas. Därför blir en förlust permanent. Om bestående minnesförluster efter elbehandling (ofta tvångsmässiga) rapporterade Uppdrag Granskning för inte så länge sen. Kanske inte så konstigt…

Ont ska ju med ont fördrivas hette det visst för ännu längre sen…

P.s. Livet – inklusive människan - styrs av bioelektrokemiska processer. Vi kan inte påverka det ena (det elektriska) utan att påverka det andra (det kemiska). Och vice versa. Hur allt fungerar och hänger ihop i detalj än så länge ganska okänt.