Flicka brännskadad i sömnen!
9-åriga Olivia fick en obotlig kemisk brännskada på benet av att sova med mobilen en enda natt. V
ilka syror/kemikalier det handlar om framgår inte. men för-äldrar uppmanas att köpa certifierade* mobilskal som inte innehåller skadliga ämnen. uppskattat/9-åriga-olivia-som-nade-med-mobilen
Mobilskal tillverkas ofta av stöttålig polykarbonatplast som innehåller den hormonstörande kemikalien bisfenol A (wiki). Kan det ha varit något i färgen/mönstret som orsakade brännskadan? Sannolikt var mobilen påslagen den aktuella natten. Kan strålningen i så fall ha bidragit till läckaget?
*) har inte hittat några certifierade mobilskal.I EU är det Reach som gäller.
BLOGGPOSTA permalänk Mobilskal läckte syra!
Apropå bilden av ärret efter mobiltelefonen: Så kan det gå när man
kombinerar kemikalier med värme och låter processen pågå direkt på huden!
Det är något år sedan två hudläkare på Karolinska sjukhuset
slog larm om att folk som höll laptops i knäet kunde
få brännskador och berättade att de hade haft flera sådana patientfall.
Ab igne kallade de fenomenet.
Går vi ännu längre tillbaka, till mitten av 1980-talet, slog
överläkare Björn Lagerholm på samma hudklinik larm om att folk som satt
framför de första bildskärmarna uppvisade hudförändringar som liknade
brännskador man kunde få av UV och röntgen.
Han byggde sina utsagor på minst något hundratal mikroskopanalyser
och skrev också om företeelsen i Läkartidningen 1986. Ingenting kunde ha
varit mer ovälkommet för samhället än att de nya skärmarna, som kunde
bli 125 grader varma inuti och ventilerade ut kemikalieångor via
fläktar, kanske inte var så lyckade ur arbetsmiljösynpunkt.
Björn Lagerholm talade också om PUVA-behandlingen som bygger på
kombinationen UV och ett så kallat psoralen – en kombinationsbehandling
som bara får pågå i några sekunder för att bota t ex psoriasis. Risken
för cancer i stället för bot är nämligen stor om UV-strålningen pågår
för länge. Men det fanns ju ingen UV-strålning ur apparaterna att tala
om, sa teknikerna och ignorerade alltihop.
Nej, det är sant att UV-strålningen ur skärmarna var liten, men
den förekom från en massa olika hål, från lysrör och annan armatur, från
stora kontorsfönster och till en liten del också från skärmarna. Allt
det här var elektromagnetisk strålning och apparaterna bidrog dessutom
med ett antal fält av olika frekvenser som gemene man aldrig hört talas
om. Ett faktum var att tusentals människor som suttit framför
bildskärmar blev sjuka och utvecklade samma slags symptom som
PUVA-patienterna i värsta fall råkade ut för, bland annat en svår
ljusöverkänslighet.
Vad fanns det då i apparaterna? Ja bland annat Bisfenol A som du
nämner, som i likhet med andra fenoler är kända för att kunna orsaka
ljusöverkänslighet men också en lång rad andra ohälsosymptom. Ingen,
allra minst myndigheterna, hade någon koll på vad tillverkarna i USA och
Asien använde för kemikalier i sina produkter. TCO vände sig då direkt
till industrin och ställde å sina medlemmars vägnar krav på både
strålningskvaliteter och kemikalier.
Men nu lever vi i en annan tid då allt det här är glömt och
journalisterna tävlar om vem som kan hitta på de mest nedsättande
epiteten om de människor som fick sina liv förstörda av en ny teknik
vars apparater aldrig testats innan de fördes in på marknaden.
Det var rätt många journalister som själva blev sjuka av datorerna, men de fick inte skriva om det ämnesområdet om de ville behålla jobbet.