Förutsättningslöst om kronisk trötthet, tack!
En-pågående-medicinsk-skandal, skriver DN
om kroniskt trötthetssyndrom (CFS), även kallat ME (myalgisk encefalomyelit), en handikappande sjukdom som inte kan vilas bort. Minst 40.000 svenskar har den, såväl unga som gamla, och nu vill 5 riksdagspolitiker skapa ett nationellt kompetenscentrum för diagnos, behandling och forskning. (En av dem, Barbro Westerholm, har varit suspekt förtjust i att ha kvicksilver i munnen*.)
ME är en autoimmun sjukdom, säger kliniske virologen Jonas Blomberg i radion, medan genetisk predisposition och infektion är nyckelord i ME/CFS-experten Daniel Petersons föreläsning för politiker i Stockholm (youtube). Man har hittat ME överallt i världen där man har letat, menar han. Hm. Och vad mer skulle man ha kunnat hitta?
Kanske tandfyllningen amalgam (med 50 % kvicksilver), som fortfarande används i de flesta länder, men något om metallers eventuella roll i sammanhanget nämner inte amerikanen Peterson. Det gör däremot britten Amir Morris, en ”trötthetskonsult” som tror att avlägsnandet av amalgam kan bidra till en förbättring, då nervsystemet i sitt hypervaksamma ME/CFS tillstånd gör att immunsystemet undertrycks och inte effektivt kan hantera tungmetallerna (fatigueans).
Kvicksilver är dock inte huvudorsaken till ME, menar Morris. Dock starkt misstänkt, anser läkaren Joakim Mutter i Schweiz. ME/CFS är en civilisationssjukdom med klara biokemiska orsaker, skriver han (Mutter amalgam cfs). Amalgam som bidragande orsak nämns av många ME-föreningar (wicfs-me) och i bloggar från olika länder, t ex Italien (där jag var med och startade amalgamdebatten i början på 1990-talet) (faticacronica) (Foto: bioblog.it).
Metallallergier, främst mot nickel och kvicksilver, tycks - precis som hos fibromyalgiker (där hälften blev friska efter metallsanering - se inlägg) - vara vanliga hos ME-drabbade.
Adriana Battist vittnar t ex om hur hon tillbringade 7 år i sängen efter att ha fått amalgam och 21 rotfyllningar i friska tänder, men inte alla med ME har tandlagningar. Inte Jen Martin som här t o m spekulerar i om hens mammas amalgam kan ha orsakat hens ME. Hur ska hen bli frisk?
Kanske behöver hen tillföras något, t ex vitamin B12 och folsyra, en behandling som beskrivs som gynnsam av bl a rme.nu, svenska Riksförbundet för ME-patienter (som inte nämner metaller)? F.ö. samma behandling som ofta ges till amalgamskadade. Hoppas att det nya kunskapscentret tar vara på den kunskap som redan finns. Tid. inlägg: trött-av-kvicksilver!
* ”Jag har bytt tillbaka till amalgam, för det har mycket bättre passform” (än guld), sa hon 1994 i filmen ”Giftet i din mun” i Tv4. BLOGGPOSTA permalänk ME av metallallergier?
Titta på det som publicerats på hemmaplan!
I ett mail citerar immunologen Vera Stejskal den i inlägget nämnda DN-artikeln:
”Internationellt pågår mycket forskning kring ME. Senare års resultat av detta talar för att
någon typ av allvarligare neuroimmunologisk aktivering, möjligen till följd av en autoimmun process,
kan vara bakgrundorsaken till att ME debuterar kliniskt”.
Hon tillägger följande:
”Äntligen talar man om immunologisk process-inflammation. Vår forskning visar att tandmetaller är den största orsaken men andra allergener/toxiner/virus kan också vara inblandade.
Redan 1999 publicerade Anders Lindvall, Antero Danersund och jag en artikel (bifogad) som visar att närmare 80% av patienter med CFS-liknande symptom och överkänslighet (typ 4 allergi) mot tandmetaller långtidförbättras efter tandsanering.
Det verkar som att denna forskning, sponstrad av Uppsala Landsting och Astra, har varit före sin tid. Det kanske är dags att titta tillbaka på vad som är publicerat på hemmaplan!
http://www.melisa.org/pdf/biomark.pdf
Vera Stejskal Docent i Immunologi Stockholms Universitet”
Ja varför gå över ån efter vatten?
Min kommentar: Den studie från 1999 som du nämner citeras i en av de italienska länkarna i mitt inlägg och de tre av riksdagsmännen bakom ME-artikeln med medicinsk bakgrund kan väl knappast vara omedvetna om den och om andra tidigare svenska CFS-studier och de behandlingsresultat som har uppnåtts. Varför går man då över ån efter vatten och letar upp internationella experter som också har kommit fram till ungefär samma sak – att ME kan orsakas av autoimmuna processer – och varför påstår man att det inte finns någon behandling alls? Är det för att man inte vill blanda in något så konkret som metaller i resonemenget?
Har kollat lite på politikernas bakgrund:
Barbro Westerholm (FP), f.d. generaldirektör för Socialstyrelsen, ses av en del som en rabiat amalgamförespråkare, som har bidragit till människors ohälsa: http://www.tf.nu/ledare/sanningens-minut-narmar-sig-socialstyrelsen/
http://www.kvicksilver.org/9803/dubbelblind_barbro_w.html
http://kvicksilveramalgam.se/forskningsetik-forskningsfusk-kvicksilverforgiftning-dupera-etablissemanget-amalgam-biverkningar-glantz-barbro-westerholm.php http://johanehrenberg.se/nyhet/sveriges-st%C3%B6rsta-milj%C3%B6skandal
Om Finn Bengtsson (M), professor i klinisk farmakologi, hittar jag bl a detta:
http://www.dagensmedicin.se/blogg/mats-reimer/professor-finn-bengtsson-gillar-alternativmedicin–men-inte-inom-psykiatrin/
Agneta Luttrop (MP) har ingen medicinsk bakgrund och är obelastad när det gäller metaller.
http://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/Hitta-ledamot/Ledamoter/Luttropp-Agneta-0919433006307/
Eva Olofsson (V) verkar inte heller vara politiskt belastad i frågan:
http://politiker.svt.se/politiker/4262/Eva_Olofsson
Sven Britton (S) är professor i infektionssjukdomar och hypokondriker:
http://www.dagen.se/vardag/den-inbillade-sjuke/ Han tog ställning för elöverkänsliga 2012:
http://www.dagensmedicin.se/blogg/mats-reimer/professor-sven-britton-s-tar-stallning-for-de-eloverkansliga/
Men vilket inflytande kommer dessa politiker att få när det gäller ME-frågan? (Kommer de ens att finnas kvar i riksdagen efter valet?) För att ett medicinskt kompetenscenter ska skapas krävs ett politiskt beslut. Vad händer sen? Vilka experter kommer att anlitas? Vilka studier och vilka erfarenheter kommer att beaktas och vem bestämmer det? Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten eller kanske Kungen?