Ingen lyssnade på kemisterna!

De kemiska spökena glömdes bort…
Forts. på Gunni Nordströms replik i inlägg Spöklik stråldebatt.
I sin artikel om elöverkänslighet förvånar sig Hanno Essén över att den så kallade bild-skärmssjukan uppstod först på 1980-talet i Sverige. Han glömmer att folk inte började arbeta med per-sondatorer förrän just på 1980-talet, i någon mån i slutet av 1970-talet. Det var först då som människor sattes att arbeta framför apparater som emitterade viss elektromagnetisk strålning eller egentligen elektromagnetiska fält samt, och det är viktigt, gaser från de nya kemikalier som vi inte haft i vår miljö förrän efter andra världskriget då den verkliga kemikaliska explosionen ägde rum.
De kemikalier som användes i mikroelektronikindustrin i t ex Silicon Valley i Kalifornien orsaka-de bland annat egendomliga former av överkänslighet. Hannu Essén kanske kan läsa på vad det så kallade Silicon Valley-syndromet innebar. När sjukdomsfrekvensen inom mikroelektronik-industrin visade sig vara den högsta i det amerikanska arbetslivet fick man bråttom att flytta ut den här industrin till asiatiska länder med svag arbetsmiljölagstiftning och ännu svagare fackliga organisationer.
Alldeles i början av 1990-talet erkände IBM att deras bildskärmar i normal användning avgav nästan ett hundratal olika kemikalier . Vi vet i dag allt mer om dessa kemikalier, bland andra PBDE, en typ av bromerade flamskyddsmedel som var rikligt förekommande i de nya appa-raterna. Professor Åke Bergman konstaterade 1996 att dessa ämnen fanns i människoblod.
Intressant är att halten av dessa ämnen återfanns även i modersmjölk. Vi vet ju att de som satt framför den tidens bildskärmar huvudsakligen var kvinnor i fertil ålder. Forskarna förvånade sig över mängden ke-mikalier i modersmjölken; halterna kunde inte förklaras med konsumtion av östersjöfisk, ansåg de.
De fenoler som avgick ur apparaterna kunde förklara varför de bildskärmssjuka på 1980-talet blev så ljuskänsliga. Från ljuskänslighet till känslighet för annan elektromagnetisk strålning kanske steget inte är så långt som Essén tror. För de drabbade blev lysrören på kontoren något de inte längre tålde. Dessutom avgav även lysrören kemikalier.
Kemister som visste vad elektroniken innehöll upplevde att ingen lyssnade på deras bud-skap. Forskarna som koncentrerat sig på de elektromagnetiska fälten ville inte gärna ha konkurrens av kemister som kom med logiska hypoteser.
Gunni Nordström, journalist
—————————————————————–
Repliken ovan publicerades inte i Svt Opinion, men det gjorde hennes replik i Göteborgsposten 2012:
(Kanske är även hennes argument i artikeln ovan gengångare av de tidigare?)
gp.se/ljus-och-eloverkanslighet-kan-hänga-ihop.
TiILLBAKA TILL FÖRSTA SIDAN: Spöklik stråldebatt…