Återvändsgränd?

I sin desperation har elöverkänsliga (främst i Sverige) hamnat i en återvändsgränd och missar i många fall möjligheten till arbetsskadeersättning eller bättring, menar Gunni Nordström. 
Vid s.k. miljökliniker* i Tyskland, USA och England, t ex Brakespear Hospital, är erfarenheten att elöverkänsligheten försvinner när kemikaliebelastningen minskas. Därmed inte sagt att man kan utsätta sig för hur mycket EMF som helst och en del kan ha blivit så skadade att inget längre hjälper!? Hur som helst så kan elsanering utan kemikaliesanering förvärra och permanenta symptomen. Särskilt som man ibland t o m tillför giftiga kemikalier till bostaden i samband med elsanering, pga av bristande kunskap om sambanden. 
Hjälp med att sopa..
De elöverkänsliga har inte varit ensamma om att sopa kemikaliesambandet under mattan. De har fått god hjälp av svenska forskare, politiker, media och inte minst myndigheter, som hävdar att elöverkänslighet visserligen finns men att sambandet med EMF inte är bevisat. Många menar att elöverkänsliga inte vet vad de reagerar på, vilket tyvärr både stämmer och inte stämmer. För hur ska man alltid kunna vara säker när man förtränger sin parallella kemikaliekänslighet?
Från skadad till överkänslig
Något som var svårt även för utomstående att förtränga var den brännskadeliknande rodnad i ansiktet som ofta förekom hos  elöverkänsliga som arbetade på kontor (på 80- och 90-talen), och som sällan syns nu, kanske för att man tagit bort vissa kemikalier ur datorhöljena (mer senare)?. Då fanns det en viss öppenhet för påverkan från fler faktorer än EMF och som patientorganisation kallade man sig El- och Bildskärmsskadade (feb). När man bytte namn till Elöverkänsligas Förbund (trots att det då uppdagats hur mycket kemikalier som avgick från IBM**-datorer) målade man in sig i ett hörn. Men även i ett hörn har man rätt till hjälp från samhället, men frågan är om man får det. Kanske blir det i bästa fall symptomlindring och värsta fall total marginalisering med livet som insats. (“I skogen med stearinljus och fotogenlykta” för att citera tidigare nämnde Reimer.)
Miljömedicinska enheter, tack!
Kommer talet om inbillning och ropen på psykologisk hjälp att tystna när de verkliga sambanden uppdagas och de elkänsliga kommer ut ur kemikaliegarderoben? Det vore ju förfärligt om enögda myndigheter istället för att försöka se samband*** och synergier mellan olika miljöfaktorer skulle ställa dem emot varandra precis som många elöverkänsliga befarat och den hetsjakt som Mona Nilsson här beskriver skulle tillta. Jag har kämpat länge för att miljömedicinska behandlingsenheter ska etableras även i Sverige samt att den allmänna exponeringen för såväl kemikalier som EMF ska minskas. Om inte annat för mångfaldens skull, så jag hoppas att Mora-beslutet överklagas. 

*) Vid en miljöklinik (Miljömedicinsk enhet) beaktas miljöfaktorer när man ställer diagnos. (När får vi en sån i Sverige?) Läs mer i kap. Kemikallergisk i ”Kemikalieboken” – klicka ovan. 
**) I området där IBM tillverkade datorer har befolkningen fortfarande hälsoproblem och det förekommer fosterskador  Plume-vapors-linked-birth-defects En förlikning mellan IBM och drabbade har nåtts och sedan en tid har tillverkningen av persondatorer övertagits av Lenovo och flyttats till Kina.
***) Det finns flera olika möjliga mekanismer för samverkanseffekter av kemikalier och strålning. 
P.s. Läs om en kvinna som blev elöverkänslig efter kemoterapi: health-devastated-by-electrosens
DETTA INLÄGG ÄR EN UPPFÖLJNING AV TIDIGARE INLÄGG: Kemikalier & strålning
—————————————————————————————————
Länk till en intervju med cancerläkaren, professorn och forskaren Dominique Belpomme i Frankrike: professeur-dominique-belpomme/ ”Idag har vi inte bara en förklaring utan bevis”, säger han. ´Jag har inte hunnit kolla upp det, men här är ett referat på engelska:
“He says that the symptoms are real, and definitely not psychiatric or psychological, that this has been proved by the results of biological tests (on proteins in the brain, and a ultrasound doppler of the brain), that such works are considered to be scientifically  valid throughout the world. Since it is a new pathology, many still deny or do not recognise it, while there is an ever-increasing  number who are do acknowledge it today, especially in Sweden, Germany, Switzerland and France. That 1 out of 3 patients sent to him are sent by physicians who are generalists, neurologists or even psychiatrists.
He explains the different results of the encephaloscan : a vascular flow that has decreased, showing a malfunction or even death of some cells that surround the neurons (spirocytes), which can be recovered by being treated and by taking certain measures. When this affects the neurons themselves, we speak of an Alzheimer’s type of disease, which is expected to increase in time.
We are in the process of proving the causal link via simulation and epidemiological studies, originally searching associative links.  we can prove such a link today.  When asked whether he felt that everyone should take precautions when not electrohypersensitive today,  he replied that 1% of the population suffers from EHS in Europe and 10% will certainly become so in the future. So, precautions should  be taken : for example, 20 minutes on a cell phone per day could lead to such intolerance, as well as exposure to high voltage lines, wind energy, etc. Today, we have not only an explanation, but proof.”

Tillbaka till huvudsidan