LJUSGLIMTEN nr 2, 2009

”En del har näsa för pengar. Jag har näsa för kemikalier. Särskilt giftiga sådana.

Jag reagerar på ytterst små mängder av ämnen vars förekomst de flesta inte märker ens i större doser. Jaha, och vem bryr sig, tänker du nog. Varför skulle nån vilja läsa om såna konstigheter?

Vad har det med impotens och madrasser att göra? Mer än man skulle kunna tro, faktiskt. Det var

när en viss näsa hamnade på en viss madrass som det hela började. Luskandet och skrivandet av den här boken.”

Efter författarens inledning kastas vi in i en värld full av PVC, permetrin, bensen, carbofuran, pentaklorfenol m.m. Hon tar oss med på sin resa genom industrins djungel av giftiga ämnen som våra vardagsvaror, såsom möbler, skor, kläder, madrasser och elektronik, är bemängda med. Varför stinker de nyinköpta skorna och varför försvinner inte lukten efter två veckor på balkongen? Varifrån kommer lukten i den nya madrassen och hur påverkar ångorna som avges vår hälsa? Varför finns ingen innehållsdeklaration?

Frågorna är många och de ställs till företagare, till Kemikalieinspektionen och till läkare. Monica Kauppi beskriver intervjuerna humoristiskt och medryckande. Ibland får hon svar på sina frågor,  ibland inte. Många blir ställda och verkar inte vara vana vid en så frågvis person som denna kemikaliedetektiv.

En lättläst, rolig och faktaspäckad bok (tyvärr för många tryckfel) som även resonerar kring kemikaliers roll i fråga om elöverkänslighet. Själv läste jag den rakt igenom, med många aha-upplevelser. Efteråt blir den bra att placera  i bokhyllan, att ha till hands som uppslagsverk.

Läs den!

NY BOK!

IMPOTENSMADRASSEN - Kemikaliedetektivens giftiga upptäckter av Monica Kauppi

Stort allvar och gedigen forskning bakom humoristiska vändningar

Monica Kauppi är säkert ett väl känt namn för Ljusglimtens läsare. Hon har skrivit många artiklar om miljö och hälsa, bl.a. i Tf-bladet och flera utländska tidningar. Hon har också gett ut en egen tidning mellan åren 1993-2000, "Heavy Metal Bulletin", som spritts i 25 länder. Hon har ett brett kontaktnät världen över både i patient- och forskarkretsar. Det märks när man läser hennes bok som kom på för­sommaren. Hon har också hållit många föreläsningar, om tungmetaller, tandmaterial, elöverkänslighet.

Med boken vill hon hjälpa oss att upptäcka och hitta rätt i den djungel av kemikalier vi alla omges och påverkas av, oftast omärkligt och ofrivilligt.

Bokens titel och vissa språkliga lite humoristiska formuleringar kan till en början dölja ett stort allvar, den eftertanke och all den forskning som ligger bakom vare kapitel. Lättsamheten i språket har Monica Kauppi medvetet valt för att läsaren ska orka med alla tunga fakta.

För den som är elöverkänslig är det intressant på ett lite speciellt sätt. Kan det vara något mer än el- och magnetfält, radio- och mikro­vågor som påverkar mig? Tandvårdsproblematiken finns där i botten, det vet jag. Men vad mer är det som gör att jag känner mig sjuk?

Läsaren ges grundlig information om innehållet i olika produkter och exempel på forskning som funnit samband mellan dessa och allergier. Vi får också följa hennes kamp för att hitta en säng, ett kylskåp, ett par skor och en dammsugare som hon tål, vars doft inte ger henne svår andnöd, en doft som en icke-känslig kanske inte alls märker.

Begreppet multipel kemisk känslighet, MCS, används sällan i Sverige. Men det är vanligt i USA, där det liksom i vissa europeiska länder finns särskilda kliniker som behandlar patienter. Många av dem är också elöverkänsliga. När kemikaliebelastningen minskas, minskar också elöver­känsligheten. "Elöverkänsligheten är bara toppen av ett isberg", säger en överläkare på ett sjukhus för miljöskadade i Tyskland.

Monica Kauppi tror att många gifter i framtiden kommer att förbjudas, när det forskats klart. EU har klassificerat 276 ämnen som skadliga, men utan att förbjuda eller tala om var de finns. Boken uppmanar oss därför att bli våra egna "kemikaliedetektiver".