Konsumenterna ska-inte-leda-den-gröna-utvecklingen! Detta enligt ett tusental, för befolkningen representativa konsumenter, som anser att det är företag-och-politiker-som har-främsta-ansvaret-i-miljöarbetet. Journalister kommer på sjätte plats! Hm.
Men det som är miljöfarligt kan också vara hälsofarligt. Vem ansvarar i första hand för den individuella hälsan? EU har lagt en stor del av ansvaret i kemikaliefrågan på producenterna (se Om ansvar i Ring P1!), men i sin avhandling ”Vårt eget ansvar” hävdar David Larsson Heidenblad att miljölarm har strukturella likheter med 1800-talets predikningar: comeback-för-syndastraffet. Är det så? BLOGGPOSTA permalänk Företagens miljöansvar!

Är ansvaret kemikalieindustrins?

I morse ringde en upprörd man till Ring P1. Han ondgjorde sig bl a över boken ”Den Onda Badankan” som presenterades i radions Nyhetsmorgon tillsammans med information om hur förskolor får hjälp att avgifta och vad föräldrar ska tänka på. (sverigesradio) Han tyckte att ansvaret borde ligga på kemikalieindustrin. Inte på oss! Och jag tycker han har helt rätt i att det inte borde behövas den här typen av böcker (inklusive min, se ovan). Det handlar bara om jobb för industrin och äppelkindade* författare, menade han. Det kan väl tilläggas att även många forskare får sin utkomst av kemikaliernas förekomst.
Vad innebär den nya lagstiftningen?
Apropå ansvar så innebär den nya EU-lagstiftningen REACH att en del av ansvaret förs över på industrin. Nu ska det dessutom bli färre hemlisar! ECHA mindre hemlig! Visst är det bra! Sen kan man ju fundera över hur mycket barnen själva förorenar på förskolorna. Detta med anledning av Lizettes upprörda kommentar till inlägget: Förskolor avgiftas Foto vänster: fotoakuten höger: del av NKs julskyltning
* Det är inte särskilt lukrativt att vara författare i den här genren, äppelkindad eller ej.
BLOGGPOSTA permalänk Om ansvar i Ring P1!

Skadliga effekter begränsas 2020!?

Det finns en global kemikaliestrategi som kallas SAICM vars målsättning är att ”kemikalier år 2020 ska produceras och användas på ett sådant sätt att skadliga effekter på människors hälsa och miljön blir så begränsade som möjligt”. Bra, men vem avgör vad som är möjligt? (Och varför blev ett möjligt giftfritt tandlagningsmaterial plötsligt omöjligt och otillgängligt?)
Ny vägledning!
För att underlätta arbetet med SAICM har FN publicerat en vägledning-för-kemikaliekontroll främst avsedd för länder som ska utveckla en dylik strategi, t ex Nigeria och Uruguay, där vägledningen nu testas. Frågan om ansvarsfördelning mellan myndigheterna och industrin är central. 
Konsumentens roll?
Men har inte konsumenterna också ett ansvar för att begränsa skadliga effekter? Det skulle förstås förutsätta märkning av kemikalieinnehållet, vilket inte verkar vara inom synhåll, men däremot inom hörhåll, för i skrivande stund hör jag i radion att produkter med antibakteriella ämnen ska märkas, t ex tangentbord och köksbänkar med triclosan. (Läs om triclosan på mobilen) Det är ju bra, men räcker det? (-Dom vill nog ha oss lite dumma, sa Carina i Ronneby som jag pratade med häromdan.) F.ö. mörkar miljömyndigheten i USA industriutsläppsdata: epas-toxics-rel-invent-doesnt-offer-full-picture BLOGGPOSTA permalänk Ogiftiga kemikalier?