Häromdan besökte jag vackra Vinterviken. Det har jag gjort tusentals gånger förut eftersom jag under en lång tid bodde i dess närhet. Nu uppmärksammas åter föroreningarna! Det var ju här som Alfred Nobel härjade med sin dynamit, ibland så att många dog och det hördes över hela stan.
Nobelpris för miljörening?
En del av hans pengar borde ha använts till att rena området, kan man tycka. Eller till ett särskilt nobelpris för dylika ändamål! Utmed vattnet finns speciella spränggårdar, ett slags grottor, där man testade ämnena. Historiska bilder.
Jag har ofta tänkt på tungmetallerna och när mitt promenadsällskap plockade en läkeört intill en av huvudbyggnaderna ringde varningsklockor. ”Inga förhöjda värden i jorden”, enligt mätningar skriver kolonilottsforeningen. Ska man tro på det? Av Miljöbarometern framgår att det även finns kadmium, koppar och zink i Vinterviken, men hur är det med värstingen kvicksilver?
Hur säkert är området?
S.k. knallkvicksilver*, som antänds med en mekanisk stöt, utvecklades på 1800-talet och användes av Nobel i en särskild tändhatt för dynamit (”nobeltändaren”, ”gurdynamit”): Dynamit teknm matpool skytte. Hur mycket finns kvar i området? Räcker det med grusövertäckning eller bör Vinterviken-spärras-av? Är det pga tungmetallerna som jag numera mår bättre i en del andra områden? ) Om kvicksilver i damm &  i tänder. 
*) kvicksilverfulminat Hg(ONC)2) BLOGGP. permalänk Vådliga Vinterviken!