Vad krävs för att vi även känslomässigt ska inse planetens begränsningar och inte bara acceptera nya normaltillstånd som klimatförändringar och att fisken är giftig? Varför är vi så beroende av att bibehålla status quo? Handlar det om våra pensioner? Tre författare intervjuas om lydig konsumism och framtidsoptimism i radions Nya vågen, och i Svd handlar det om ”Peak Car”; att prognoser-bör-se-till-risk-för-oljekris och att Trafikverkets förutsägelse krockar med verklig-heten, då bilkörningen faktiskt har minskat medan köttätandet har ökat och Livsmedelsverkets nya miljösmarta rekommendationer-om-mat-kolliderar med andra kostråd. (miljoaktuellt)-
P.s. Behövs ett omställningsverk? Kanske en miljödiktator? (hantera-klimatångest) Men det är väl knappast pga miljön som allt-fler-unga-far-psykvård! Eller är det? 
BLOGGPOSTA permalänk Kortsiktighet & känsla