Eller är de kontrollerbara?

Många intressanta Nobelpris i år, men kemipriset för tankarna till 1948 när Paul Möller belönades för att ha utvecklat DDT. ett insektsgift som bara några decennier senare klassades som ett miljögift och förbjöds.
Hur beter sig årets molekylära maskiner i nano-format efter att de har åkt hiss i blodomloppet eller använts i energisparsystem, mm?
Bryts de ner eller lagras i oss och kommer nanobilar att köra omkring i naturen i evighet?
Vid Kemikalieinspektionen vet man inte, och nobelkommitténs sakkunnige, Olof Ramström (som igår sågs presentera priset i tv). har inte svarat på mina i telefon intalade frågor. Har han inget svar är frågan.
Har pristagarna det, månntro? Får väl fråga vid tillfälle. En av dem, Ben Feringa är, enligt en artikel, inte orolig över att ­minimaskinerna skulle bli farliga. Kan vi kontrollera dem kan vi också minimera riskerna, menar han. Men kan vi det? Maskinerna styrs f.ö. med infrarött ljus.
Kemister i hela världen använder­ nu pristagarnas resultat för att skapa nya olika slags nanomaskiner.
Risker med nanomaterial utreds för övrigt just nu i flera olika projekt, bl a av Swetox som vid årsskiftet ska vara klara med en  Ny plattform för nanosäkerhet .
http://www.kva.se/pressrum/2016/nobelpriset-i-kemi-2016/ https://www.nobelprize.org/nobel_prizes/chemistry/laureates/2016/popular-chemistryprize2016-sv.pdf http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/maria-gunther-darfor-tilldelas-de-nobelpriset-i-kemi/
P.s. Har stora problem med att få nya datorn att funka, länkar t ex, så de får du själ kopiera in.
BLOGGPOSTA permalänk Molekylära monster?