Vilka ångor och partiklar vi utsätts för vi skriver ut föremål av plast med hjälp av en 3D-skrivare har varit i stort sett outforskat, men nu har man vid Arbetshälsoinstitutet i Finland i samarbete med Aalto-universitetet och Helsingfors universitet kommit fram till att utskrift med ex. ABS-plast* leder till att skadliga nanopartiklar sprids till inomhusmiljön.
Skrivaren bör därför placeras i ett utrymme där man inte vistas hela tiden, ventilationen bör vara supereffektiv och emissionerna riktas mot den utgående luften.
ABS och PLA är de termoplaster som ofta används i sammanhanget. ABS, som baseras på petroleum kräver upphettning till omkring 230–250°C och den biologiskt nedbrytbara PLA till omkring 180–210°C.  Vid ökad temperatur ökade emissionerna avsevärt (även med PLA), så det är viktigt att välja rätt print-temperatur.
Det är också viktigt att endast välja plaster som är speciellt framtagna för ändamålet.
Pressrelease på engelska: aalto.fi/news/2016-04-14
Här är ett pressmeddelande från 2015 på svenska: Cision/forskning-arbetsmijön-3D-skrivare
*) Ångorna från den ohärdade plasten är därtill giftiga!
Se även inlägg från 2013 där jag efterlyser mer kunskap på området: Skadlig 3D-skrivare?
P.s. Inte så enkel att använda, enl. Rådrön/test-3D-skrivare Så-bra-är-det hetaste 3D-skri..
P.s. 2. Om just skrivaren på bilden ingick i studien är oklart.
Tagg: 3D-skrivare 3D-skrivare nanopartiklar nanopartiklar kemikalier emissioner emissioner kemikalier
BLOGGPOSTA permalänk Skadlig 3D-skrivare!

Nonstick nanokeramik!

Allt fler konsumenter väljer bort Teflon-pannan, bl a av miljöskäl. En av dem är Ove Olsson som är helnöjd med sina nya vita keramiska pannor, som i motsats till de med svart beläggning är ofärgade (kanske är de t o m lite blekta?). Se kommentar till inlägg om keramiska stekpannor med nonstickbeläggning. 
Ordet nonstick ger Teflon-associationer! (Teflon är ett varumärke från Dupont), men även keramik kan ha liknande egenskaper, och när jag provar en ny keramikbelagd panna från OBH-Nordica blir resultatet jättebra. Den är som Carl Bildt - allt rinner av (youtube). Så beter sig inte en vanlig tallrik av keramik/porslin. Hemligheten är nanoteknik. Nano betyder miljardel av en meter. Ett nanomaterial som skräddarsytts på atomnivå kan få andra egenskaper än ursprungsämnet.
Kiseldioxid är typ sand i nanoformat. Det används i första skedet av framställningen, av OBH Nordicas miljöpannor (se kommentar i förstnämnda inlägg). De ska inte läcka, något som en del oroar sig över bl a i de många kommentarerna till inlägget ”Alternatives-to-Teflon”. som inkluderar en artikel i New York Times (från 2006) där 8 keramiska pannor funktonstestades  och franska Le Creuset (foto höger) befanns vara den bästa. Nu finns det betydligt mer att välja på. 
Men även testfakta 2012 hyllar Le Creuset för dess reptålighet, medan dyra Eva Solo med keramisk s.k. slip-let beläggning på aluminium lätt gick sönder. Andra metaller som används som bas i pannor är järn, koppar & rostfritt stål. Om man är rädd för att skrapa hål på keramiken (vilket en tillverkare varnar för, se kommentar i förstnämnda inlägg) kan man använda träslev att röra med.
Nanopartiklar medför risker när de förekommer fritt i typ kosttillskott, solskydd och sportdrycker (medalj-a v-nanoguld). då de pga sin litenhet, 1-100 nanometer (att jämföras med ett hårstrå som är 50.000 nanometer)  lätt tar sig in genom slemhinnor i ex. lungorna. I kokkärl är partiklarna hårt bundna, men hur är det i tillverkningsskedet? Är vissa nanomaterial farligare än andra? (Keramik låter ju rätt oskyldigt!) Forskning pågår om risker med nanoteknik, men också om fantastiska miljömöjligheter (40milj.till nanoforskning) och nanoteknik väckte stort intresse i Almedalen.
Intresset hos industrin har funnits länge och nanotekniska produkter har marknadsförts i ett tjugotal år, dock utan att de alltid har kallats så. Men asbest har alltid kallats asbest, och det an-sågs länge ofarligt. Nu visar en studie att nanofibrer-är lika-farligt-som-asbest (kan man aldrig få vara glad?), och det bör anges på en produkt om den innehåller nano, skriver Miljöaktuellt. Min gamla gjutjärnspanna innehåller garanterat inget sånt, och nanostekpannan blir Sitas bekymmer när den ev. ska återvinnas. Hm. Det här skulle bli ett positivt inlägg! Blev det så? Kanske om man skiljer på fria och bunda nanopartiklar. Men kan man det i ett större perspektiv?
BLOGGPOSTA permalänk Stekpanna i vit keramik!