I början av 1970-talet kunde man köpa ett par manchesterjeans på rea för 49:75. Det var billigt. Men även idag kan man få ett par reabyxor för ca 50:- trots att folk ofta tjänar 10-13 gånger mer nu. (2.200:- i månaden var en inte ovanlig lönenivå 1973 – se kommentar). Är det rimligt?
Långa transporter & miljögifter!
Då kom byxorna från Algots i Borås, Finland eller Portugal (textilkris), nu kommer de från Kina eller Bangladesh där arbetare dör i fabriksolyckor eller av cancer. Där oskyddade barn hjälper till. Där skor behandlas med det förbjudna antimögelmedlet dimetylfumarat (DMF) (se upp med de små vita påsarna i kartongen!). Där tungmetaller ger en glansig yta, natriumhydroxid gör kläder mjuka och giftiga klorkemikalier bleker dem.  70 procent av arbetarna i H&Ms stora lager i Tyskland har hälsoproblem eller hörde jag fel när jag såg filmen Modets_offer i Svt? Även konsumenter drabbas. (Läs mer i ”kemikalieboken” – klicka ovan)
Ovanligt med äkta ekologiskt
Livsfarlig sandblästring ger den moderna nötta looken på jeans (som jag inte fattar vitsen med). Är mina eko-jeans från Lindex (reapris 198:-) med blekare knäparti - som avger nån mystisk kemikalie även efter 5 tvättar - kemikalieblästrade eller är de inte ens av ekologisk bomull? Sånt händer. Endast 1 procent av kläder är helt ekologiska. För den som gillar svart är det tråkigt att det knappt lär finnas nån helt giftfri svart färg (?).  Även exklusiva märkestillverkare för kunderna bakom ljuset genom att inte ange ursprungsland.
Tidlös och okatalytisk!
Jag vill vara tidlös, ha giftfria hållbara kläder som jag tål. 
Katalytiska plagg som renar luften avstår jag ifrån (catalytic-clothing) liksom silver mot svett! Men klimatsmart klädvård  tänker jag fortsätta med och hellre 1 dyr tröja än 10 mördande billiga. Fast kemikaliemord borde inte vara så billigt. Inte heller långa transporter. När ska klädernas miljö- och hälsopris återspeglas på prislappen? Då kanske eko-mode blir jämförelsevis billigt. P.s. Några nätkommentarer till Modets offer: sabina annaps naturligareliv BLOGGPOST permalink Mördande mode – nej tack!