Över en miljon norrmän tål inte s.k. god lukt aftp.
I artiklar i norsk press (vg) (aftenb) fokuseras på individuell doftöverkänslighet, men i vg.no varnas
för att barn kan skadas!
(Se även inlägget Vadå doftöverkänslig?)
Parfymfri offentlig miljö, tack!
Det handlar inte bara om parfym ur flaska, utan även som ingrediens i t ex sköljmedel (som många hatar och som jag ska skriva mer om snart). 
Arne Langlo, styrelsemedlem skriver:  ”Vi i MCS-Norge ønsker å påpeke et problem i vårt samfunn som marginaliserer og ekskluderer store grupper av befolkningen. Det dreier seg om kjemisk miljøintoleranse som i stadig større grad blir et problem i vår hverdag grunnet den stadig økende parfymebruken. Det være seg parfymebruk på kropp eller i klær.” ”Særlig sykehus, buss, taxi og andre offentlige tjenster bør være kjemikaliefrie soner.”
Norsk bok on-line! Läs prof. Kjell Aas bok ” Miljohemming, en skjult funksjonshemming!” Mer info. finns på inneklima och på föreningen MCS Norges sida (MCS står för Multiple chemical sensitivity, det som norrmännen kallar Kjemisk miljøintoleranse.)
P.s. MCS är ett internationellt problem. Här kan du lyssna på ett spanskt radioprogram: sopa-toxica-perfumes (giftig parfym-soppa). Nu bildas en MCS-förening i Sverige. Här vill handikappade-ha-doftfria-sjukhus o. det finns visst några: sr.se BLOGGPOST permalink Norsk miljöintolerans!

Sverigesradio hade igår ett inslag om doftöverkänslighet, men handlar det inte om skador? Det anser i alla fall Eva Caballé i Spanien, m. fl. (inlägg) Men symptomen verkar vara rätt likartade hos de båda grupperna (i Sverige resp. Spanien). Så varför väljer några att fokusera på individuell överkänslighet för något man antyder är ofarligt (varför skulle man annars använda det positiva ordet doft?), medan andra ser känsligheten som i första hand ett samhällspolitiskt problem, orsakat av giftiga kemikalier? Är det kanske två sidor av samma mynt?
Sjukpenning eller sanering?
I inslaget handlar det om rätten till sjukpenning för doftöverkänsliga, så att de ska slippa vistas i parfymerade miljöer. Men det kanske det är fler som skulle behöva slippa, t ex människor med anlag för diabetes (Diabetes av doftljus), cancer eller med klena nerver (Psykad av parfym), för att inte tala om barn (Dum av deph i doft). Ge dem sjukpenning, vettja! Ge alla sjukbidrag, eller ska vi försöka få bort syntetiska dofter som innehåller giftiga kemikalier? Jag tror jag vet vilket alternativ ovannämnda Eva skulle välja. 
BLOGGPOST permalänk Vadå doftöverkänslig!?