Vid framställningen av integrerade kretsar (chips) används rena rum för att inte störa processen med partiklar, påverkar inte själva produktens miljöbelastande egenskaper. All framställning av kretsar har i praktiken flyttats till Asien och även hanteringen av det elektroniska avfallet försöker man i väst lösa genom att låta fattigare länder få ta hand om.

Det fokuseras på att elektroniska produkter är miljöbelastande vid framställning och när de kasserats- men aldrig att det skulle vara skadligt under brukstiden av produkterna!

Det avgår kemiska ämnen från produkterna och de enskilda kemiska ämnena är ansedda som skadliga för människan. I en kombination är ämnena troligen ännu mer skadliga än en och en – cocktaileffekten.

Att få en läkare på sin vårdcentral i Sverige att koppla ihop dina hälsobesvär med en hantering utav olika kemiska ämnen är nog inte så lätt. Framför allt inte då det inte är ett akut tillstånd som orsakats av ett enskild kontakt – utan påverkan under en längre tid som orsakar diffusa besvär.
Har man på vårdcentralen kommit fram till att ohälsan kan ”botas” med lyckopiller eller kognitiv beteendeterapi – så kanske man inte ens får remiss vidare.

Kan man då inte ställa större krav på de miljömedicinska enheterna som skall vara uppdaterade och insatta i den befintliga forskningen?
Forskning visar tydliga kopplingar mellan många sjukdomar och ämnen i vår omgivning men vågar man se dessa samband?