https://www.facebook.com/kemikaliedetektiven

BOSTADSBYGGE UTAN TRÄ!

Hon tål kvicksilver men inte trälukt!

Det har blivit allt mer populärt att bygga hus i trä, t o m höghus. Det ses som miljövänligt, men ”Munkis” och hennes man Leffe gör tvärtom. De undviker trä. Visserligen består det yttre skalet på huset av gamla trästockar, men allt som är nytt och hela interiören är nybyggd och träfri och köksinredningen är av metall. 
På sin informativa byggblogg har de nu på min begärna förklarat varfor-de inte använder trä. -Nu sitter jag hela dagarna och söker på nätet efter material, säger ”Munkis”, och tillägger: - Lite komiskt är det allt, vi skulle ju kunna bygga mycket med virke från vår egen skog.. Hon skulle ju också kunna sanera sina tänder från kvicksilverhaltigt amalgam! Och varför skulle hon det? För att kvicksilver kan orsaka allergier! Men har hon allergi?
Allergi vs MCS (kemikaliekänslighet)!
”Munkis” definierar sig som kemiskt överkänslig (med diagnos mcs - en annan mekanism i kroppen än vid allergi), och medan man kan vara  allergisk mot nästan vad som helst, fokuserar man i MCS-sammanhang mest på gifter. Så borde du inte eliminera det giftigaste först, frågar jag. 
-Jag satsar på boendet i första hand, eftersom jag vet att det fungerar. Är helt övertygad om att när vi fått vårt hus klart så kommer jag att må mycket mycket bättre. Friskt boende och frisk luft tror jag är den bästa medicinen. Hm. Men hur frisk är den kvicksilverånga som  du ständigt andas in från fyllningarna!? (youtube) Tänk om den är luktstörande! (Själv blev jag - som också har MCS - av med min kanelöverkänslighet, mm, nästan omedelbart efter amalgamsanering!) 
Kan känsligheten förändras?
Har du ens tänkt tanken, insisterar jag, att du kanske skulle tåla trä och andra relativt harm-lösa material och spara tid om du lät avlägsna amalgamet först? Svar: -Kanske, men eftersom jag har pratat med några som blivit sämre i sin MCS så lämnar jag det till framtiden. Och jag tror inte att jag påverkas lika mycket av amalgam som av andra ämnen. Då skulle jag ju inte må så bra när jag inte utsätter mig för t ex formaldehyd, terpener*, trä eller annat. Vi är så olika med vad vi tål. 
Ett komplext tillstånd
Så du tror inte att kvicksilver kan vara orsaken till MCS eller bidragande orsak? – Nej tror inte det, kanske hos dem som drabbats inom tand-läkarkåren. De flesta verkar ha fått grunden till MCS av ett dåligt boende eller genom sitt yrke. Men visst finns det dom som har blivit bättre efter sanering, men MCS blir man inte av med, det är en sjukdom man får leva med och eftersom det är en komplex sjukdom, så är det svårt att veta vad som ger vad. Det sistnämnda kan hon ha rätt i!
Mer på temat snart! P.s. Ser att de har valt nya fönster av PVC – hur giftfria är de? fotoakuten 
*) Granbarkborren gillar inte terpener, se Slu. BLOGGPOSTA permalänk Bostadsbygge utan trä!

Both comments and pings are currently closed.

21 Kommentarer to “BOSTADSBYGGE UTAN TRÄ!”

  1. Det är ledsamt när folk inte vill lyssna på relevanta råd utan går alla omvägar som finns för att slippa ta bort det som är mest uppenbart. Om diagnosen MCS funnits innan jag sanerades 1988, så hade troligtvis jag varit fast i samma bekymmer som hon är. Det fanns inte många ställen att vara på eller saker som jag tålde, astman och allergierna och luftrörsproblemen var i legio. Medicinerna hjälpte inte särskilt bra, att åka in till stan och gå i affärer var uteslutet där alla doftade av rakvatten, parfymer od. Inte ens grannarnas hästar tålde jag att det gick på gärdet utanför huset. Allergi desensibilisering hjälpte dåligt, men var en av alla de åtgärder som sjukvården tog till då livet blev för komplicerat. Ingen förstod ett smack, man konstaterade att jag reagerade på nästan allting. När jag till slut kom i kontakt med Tandvårdsskadeförbundet och av en av deras läkare rekommenderades att äta Selen +E vitaminer extra stark då började något hända med kroppen! Det märkliga är att redan några månader efter saneringen var klar fanns inte mycket kvar av den överkänslighet jag haft i mer än 20 år. Dofter som jag förut mått dåligt av var nu till och med positiva, som blommande ängar, syrener, till och med hägg var riktigt uthärdligt om de inte sattes i vas inomhus. Men då det är nödvändigt att stärka kroppen innan sanering och även efter så finns det folk som inte får så bra resultat av denna åtgärd och då finns det alltid folk som förklarar att de till och med fick MCS när de sanerade. Då måste motfrågan ställas, hur sanerades de? Med vilka egna förberedelser och kunskaper? Vad gjorde tandläkaren och hur? Har de gjort hemläxan och använt TF:s utarbetade råd? Många tror att de kan lita på att vilken tandläkare som helst kan göra jobbet, det tror många av dem själva, men det är fel de måste veta vad de gör annars blir patienten sjukare. Ibland har jag en känsla av att vissa tandläkare tycker att det är bra för då kan de fortsätta som förut.

  2. Hanne Koplev skriver:

    Kviksølv sætter sig på hjernen, så den ramte ikke kan tænke logisk og hjælpe sig selv til at få behandling for sin forgiftning.
    Man kan næsten stille diagnosen kviksølvforgiftning udfra fornægtelse om mulig forgiftning hos personen.

    Der findes et gammelt ”ordsprog” om dette fra Antikkens tid, som jeg husker, at afdøde kemiingeniør Poul Møller har skrevet i en mail engang.
    Men hvor finder jeg lige citatet i mit arkiv. Korrespondancen med Poul Møller fylder næsten 2 mapper på computeren.

  3. Lasse Anckarman skriver:

    Molius!

    Din kommentar är fantastisk. Men dela gärna upp den (du får fler läsare), ty alla Molius ord är värda stt läsas
    Det är ledsamt när folk inte vill lyssna på relevanta råd utan går alla omvägar som finns för att slippa ta bort det som är mest uppenbart. Om diagnosen MCS funnits innan jag sanerades 1988, så hade troligtvis jag varit fast i samma bekymmer som hon är.

    Det fanns inte många ställen att vara på eller saker som jag tålde, astman och allergierna och luftrörsproblemen var i legio. Medicinerna hjälpte inte särskilt bra, att åka in till stan och gå i affärer var uteslutet där alla doftade av rakvatten, parfymer od. Inte ens grannarnas hästar tålde jag att det gick på gärdet utanför huset. Allergi desensibilisering hjälpte dåligt, men var en av alla de åtgärder som sjukvården tog till då livet blev för komplicerat.

    Ingen förstod ett smack, man konstaterade att jag reagerade på nästan allting. När jag till slut kom i kontakt med Tandvårdsskadeförbundet och av en av deras läkare rekommenderades att äta Selen +E vitaminer extra stark då började något hända med kroppen! Det märkliga är att redan några månader efter saneringen var klar fanns inte mycket kvar av den överkänslighet jag haft i mer än 20 år.

    ofter som jag förut mått dåligt av var nu till och med positiva, som blommande ängar, syrener, till och med hägg var riktigt uthärdligt om de inte sattes i vas inomhus. Men då det är nödvändigt att stärka kroppen innan sanering och även efter så finns det folk som inte får så bra resultat av denna åtgärd och då finns det alltid folk som förklarar att de till och med fick MCS när de sanerade. Då måste motfrågan ställas, hur sanerades de? Med vilka egna förberedelser och kunskaper? Vad gjorde tandläkaren och hur?

    Har de gjort hemläxan och använt TF:s utarbetade råd? Många tror att de kan lita på att vilken tandläkare som helst kan göra jobbet, det tror många av dem själva, men det är fel de måste veta vad de gör annars blir patienten sjukare. Ibland har jag en känsla av att vissa tandläkare tycker att det är bra för då kan de fortsätta som förut.:

  4. Lasse Anckarman skriver:

    Än en gång, tack till Molius Kram

  5. admin skriver:

    Mycket tänkvärda kommentarer.
    Tilläggas kan att många av de patienter med MCS som jag sedan 1990-talet varit i kontakt med internationellt har akut eller gradvis skadats av olika kemikalier, t ex bekämpningsmedel. Tror inte att alla har amalgamfyllningar, vilket de flesta med MCS i Sverige verkar ha eller har haft.

    Diagnosen/termen MCS har funnits i USA sedan 1952. I Sverige började den användas långt senare i forskarsammanhang och senare som diagnos. Exakt när vet jag inte (kanske var det på 90-talet), så jag har frågat f.d. TCO-journalisten Gunni Nordström, som har bättre lokal, historisk koll.
    Det kanske föreningen MCS-Sweden också har, men de har inte funnit så länge.

  6. Gunni Nordström skriver:

    Jag vet inte exakt när själva benämningen MCS först användes i Sverige, men själva företeelsen var ju diskuterad mycket tidigt tack vare Mats Hansson som slog larm om kvicksilvret. När jag 1985 på hösten skrev min första artikel i TCO-tidningen om det så kallade pilotfallet som insjuknat vid en bildskärm och utvecklat elöverkänslighet fick jag för första gången höra talas om Mats Hanson och intervjuade honom också tillsammans med Carl von Schéele. Till min stora häpnad var han inte alls förvånad över symptomen med ljus- och elöverkänslighet, han kände igen dem från människor med kvicksilverproblem han mött. Han hade forskarens överblick, men som du vet har folk i allmänhet en tendens att ringa in allt inom bestämda klassificeringar och till slut blir det en fråga om revirgränser. Sammanlagt är ju de människor som insjuknat en stor skara, men de har förskansat sig i olika grupperingar.

    Den 2 september 1988 toppade TCO-tidningen sin förstasida med följande nyhet: ”Med nya plomber mår han bra vid skärmen: AMALGAM SKADAS AV MAGNETFÄLTEN”. Mannen, han hette Öyvind Steen, som bytte ut amalgam och guld mot andra material i tänderna kunde åter fortsätta att arbeta vid bildskärm. Och vi presenterade samtidigt nyheten att tandläkaren Thomas Örtendahl vid universitetet i Göteborg visat att amalgamplomber i elektromagnetiska fält utlöste kvicksilveremissioner. Han hade doktorerat på en undersökning av hur en grupp dykare som arbetade med elektriska redskap under vatten ideligen måste byta ut sina tandlagningar. Senare kom ju Thomas Örtendahl att tillsammans med en annan forskare i Göteborg fortsätta på det här spåret. Deras intressanta forskning har tycker jag tigits ihjäl. De visade att ju högre tidsderivatatal de elektromagnetiska fälten i bildskärmar hade, desto mer frigjordes kvicksilver ur amalgamlagningar.

    Det här var ju den tid då kombinationen strålning och en rad kemikalier blev aktuell. Men hur man än presenterade nyheter som borde ha kombinerats av forskare och lett till gränsöverskridande forskningsprojekt försvann allting i meningslösa detaljdiskussioner och gränsindelningar. Ombudsmannen Ulf Åhlstedt på TCO-S hade mycket tidigt kontakt med Mats Hanson och ville att han skulle få forskningsmedel, men han talade för döva öron även inom facket.

    I slutet av 1980-talet kom också rapporter om att vi hade kilovis med kemikalier i form av bromerade flamskyddsmedel på kontoren. Och det var ju inte bara fråga om flamskyddsmedel. Forskarna förvånade sig över halterna av flamskyddsmedel i modersmjölken hos svenska kvinnor. Ingen brydde sig om att reflektera över hur de här ämnena hamnat i modersmjölken. Vare sig svenska eller några andra kvinnor hade de här kemikalierna i modersmjölken före plastrevolutionen.

    Ombudsmannen Per-Eric Boivie på TCO:s utvecklingsavdelning kämpade på med TCO-kraven på lägre fält och färre kemikalier i elektroniken, men det slutade med att han blev omplacerad trots att han nått industrin i världen som skyndade sig att TCO-märka sina produkter. Kemikalieindustrin klagade i EU på TCO-märkningen.

    Jag kan alltså inte svara exakt på när MCS först nämndes i Sverige. Det var ju så olyckligt att en del obegåvade forskare började kalla det hela för doftsjuka enligt det välkända svenska mönstret att göra allt mysigare genom att hitta på roliga och oförargliga benämningar . Patienterna fanns alltså men i Sverige ville man inte ge dem samma benämning som användes i USA. Att få till stånd en diskussion om samband mellan strålning och kemikalier är en utopi. Den diskussionen finns inte heller i USA. Det skulle ju hota hela tekniktuvecklingen.

    Den allra första som slog larm om hälsoriskerna på moderna kontor var Kajsa Vedin, fackligt förtroendevald i dåvarande Kommunaltjänstemannaförbundet i Göteborg. Hon kom med rapporten ”I skuggan av ett chips” redan 1985. Hon brukade alltid säja att facket borde knyta till sig forskare för att stå starkare i samhället. Vad hände? TCO har slutat bevaka arbetsmiljöfrågor centralt och hänvisar till förbunden. För övrigt ska TCO-tidningen läggas ned.

  7. Munkis skriver:

    Jag vill gärna förtydliga lite om raderna som skrivits om mig ovan.
    För det första har jag fått mitt MCS av formaldehyd i spånplattor, jag reagerar direkt på formaldehyd. Det kan vara i mycket små mängder. Där finns ingen tvekan om att det skulle vara något annat som är grunden till mina problem.
    Visst tror jag det är bra att sanera bort amalgamet men hur påverkas vi i längden av de nya materialen? Ingen visste att amalgamet var så farligt när vi började få det i våra tänder.
    Jag har pratat med de som har sanerat sina tänder och blivit sämre, beror kanske på fel i saneringen. En som jag har kontakt med fick mycket värre känslighet efter saneringen, idag tål personen nästan inget alls och tvingas leva isolerad.
    Alla lyckas inte bli bättre men det är kanske sånt man inte hör så mycket om.
    Hur förklarar man att jag mår jättebra och känner mig nästan frisk när jag undviker de ämnen jag vet gör mig sjuk?? Första huset vi byggde hälsovänligt mådde jag jättebra i. Tyvärr började grannarna elda så vedröken gjorde att vi tvingades flytta. Där har vi också ett stort problem med nanopartiklarna i utomhusluften, varför reagerar ingen på ett så stort och välkänt problem? Man reagerar men gör inget radikalt åt problemet.
    Vi är alla olika och reagerar olika mycket på olika kemikalier, det måste man inse.
    Jag satsar på ett hälsovänligt bygge eftersom jag är övertygad om att det är MIN bästa medicin.
    Att vi valt fönster i PVC-fönster är ingen höjdare men valet var inte så stort. Trä är uteslutet och tyvärr var aluminiumfönster inte inom vår budget annars hade det varit ett självklart val. Vi har PVC-fönster där vi bor nu och det fungerar för mig.
    Alla har vi olika uppfattningar om saker och ting och det gäller att hitta det som är bra för var och en.

  8. Maria skriver:

    Jag vill inget hellre än att ta bort allt som möjligen skulle kunna belasta min kropp, så vidare det FANNS något material att byta till!!!
    Skriv och belys gärna problematiken om att det inte finns några alternativ för oss som inte tål de dentalmaterial som finns på marknaden. Tillfälliga ersättningsmaterial fungerar dessvärre inte för alla tex lagningar som bygger upp en tand osv… Tre tandläkare avråder mig då de känner till vilka kraftiga reaktioner jag får av andra tandmaterial.
    Jag skulle också tycka att det var intressant att du skrev om de MCS personer som avlägsnat kvicksilvret men inte blivit friska eller blivit ÄNNU sjukare av material som ersatts tex vet jag en person som nyligen blev så sjuk, kraftigt elöverkänslig och så svag att hon knappt klarar vardagen.

    Gott Nytt År!

    Maria

  9. Maria skriver:

    Hej! lite till…..

    Vi ska ju ha klart för oss att de ersättningsmaterial som finns på dagens marknad innehåller en mängd kemiska ämnen och blandningar. Det är ju fortfarande inge som vet hur de påverkas oss. Hur många blandningar tål vi och framförallt en känslig individ
    Hg är absolut inte bra men hur bra är det andra? Diskussionen handlar inte bara om Hg, utan i ett längre perspektiv tycker jag…..

    Tjing!

  10. Lisa skriver:

    Jag kan instämma i att många av våra medlemmar är skadade av saneringar av amalgam. En del var inte sjuka innan, andra har försämrats. Man har alltså efter sanering utvecklat känslighet både för EMF (elektromagnetiska fält) och kemikalier. Den gemensamma nämnaren har dock varit illa gjorda saneringar. Majoriteten av sjuka-hus-skadade upplever dock, enligt svenska studier förbättring i sitt tillstånd efter sanering. Kanske hade siffran varit ännu högre om sanering utförts efter Tandvårdsskadeförbundets utarbetade riktlinjer för amalgamsanering i samtliga fall…?

    Det är min övertygelse att man behöver ta bort allt som utlöser symptom för att kroppen skall kunna läka, även om man utvecklat känslighet för naturliga material. Frågan återstår dock huruvida amalgam påverkar kroppen så till vida att vi inte läker helt eller blir bättre med amalgam i tänderna. Baserat på de individberättelser jag fått till mig tänker jag att det definitivt påverkar läkningsprocessen. Men fler upplevelseberättelser efterfrågas!

    Det finns även annan problematik med tandhälsan. Rotfyllning och bakteriehärdar är en, säkra tandfyllnadsmaterial en annan (förutom den uppenbara – kostnaden!). Då det inte finns några helt säkra material på marknaden kan steget vara stort för många att låta sanera. Dock kan vi nog vara eniga om att de material som erbjuds med stor sannolikhet är bättre än kvicksilver i kroppen.

    / Lisa
    MCS Sweden

  11. Hanne Koplev skriver:

    Det er ofte ikke nok med sanering for amalgam, som i øvrigt bør udføres efter principperne: ”Safe removal of amalgam”.
    https://iaomt.org/safe-removal-amalgam-fillings/

    Korrekt sanering giver ingen målelig eksponering, bedømt ved blodets indhold af kviksølv før, under og efter sanering (som jeg husker det fra en kongres i Bremen i år 2007).
    Men en allergisk person kan sagtens reagere på en eksponering, som ikke umiddelbart kan måles.
    I sådanne tilfælde bør personen testes ved en MELISA-test http://www.MELISA.org
    En almindelig sanering giver en forholdsvis stor eksponering med kviksølv, som også er målbar.
    En tidligere tandklinikassistent, som blev saneret hos en almindelig tandlæge, fik hjertearytmi i ½ år efter saneringen.

    Udover saneringen bør nogle patienter gennemgå en afgiftningsbehandling til med diverse kelaterende midler for at mobiliseret depoter af tungmetaller fra indre organer.
    Dertil en korrektion for de ubalancer, som kviksølvforgiftningen har medført i form af mangel på mineraler / vitaminer / antioxidanter / aminosyrer.
    Kviksølvforgiftning medfører også mangelfuld afgiftning for andre tungmetaller, hvorfor der ofte ses en kobber-belastning / kobber-forgiftning, som også kan være nødvendig at behandle.

    Summa summarum. Problemet er ikke løst ved bare at få saneret mundhulen for amalgam, selvom amalgamsanering er bedste tiltag ved kviksølvforgiftning.

  12. Eva Isacsson skriver:

    http://www.panasonicluftvarmepump.se/nanoe-g-luftrening-med-panasonic/

    Nano-partiklar!??? Luftrenare!???

    Ett bidrag till debatten om friskt boende…

  13. Lasse Anckarman skriver:

    Frågan är väl dock, vad är sant. Inte sant? Först då blir det intressant.

    Vägra diagnoser! Vägra amalgam!!

  14. Munkis skriver:

    För mig vore det katastrof att bli sämre i min MCS. När det hela löste ut blev jag jättesjuk, klarade inte ens att komma ur sängen.
    Vägen har varit lång för att hamna där jag är idag. Nu klarar jag av att vara ute bland folk ibland och tar sedan smällen som jag får några dagar efter.
    Det är guld värt att få känna sig som ”vanlig” några timmar.
    Det är en av anledningarna till att jag inte vågar göra en amalgamsanering i dagsläget, skulle bli katastrof om jag blev sämre……glöm inte att det finns de som blivit sämre av saneringen.

    Såg att vårt inlägg om varför inte trä? fallit bort från bloggen av någon anledning.
    Nu finns den där igen och rätta länken är
    http://byggforhalsan.se/blogg/varfor-inte-tra-2/

  15. Ja det är många som blivit sämre av saneringen men praktiskt taget alltid är fel på jobbet som utförts, samt att flertalet struntat i att följa TF:s råd och inte blivit medlemmar. Men det viktigaste då är att kolla vad tandläkaren gjort, vi har haft nästan 50% som tvingats byta material både två och tre gånger på grund av felaktigt materail, som vi inte har kunnat rekommendera ex guld titan och en mängd andra konstigheter. Som flera påpekar nya kompositer tål alla inte dem och framför allt har många oerfarna tandläkare gått för fort fram. Som vi har slagits för bättre kontroll och biverkningsregister!!

    Den sämsta saneringen var en granne som lyssnade på ” experten” och på 3-4 månader tog bort allt amalgam och ersatte med guld ovanpå. Han blev snabbt sjukare i sin MS och blev snart ett långvårdsfall. Inte ens Amalgamenheten i Uppsala hade klart för sig från början hur viktigt tandläkarvalet är.
    De som haft kontakt med Huddinge har ALLA blivit grundlurade! Deras enda uppgift var att knäcka alla som trodde att kvicksilvret kunde skada dem. Men efter det att de lades ner på TF:s begäran gjorde de allt för att se till att Uppsalas enhet skulle läggas ner och de fick positioner på SoS som experter så att alla motståndare kunde deslegitimeras. KORRUPPT var ordet.

  16. admin skriver:

    Det kan inte nog betonas att det krävs maximalt skydd vid amalgamsanering, särskilt om man har någon form av överkänslighetsproblematik, inklusive metallallergier, skydd som de flesta tandläkare tyvärr inte tillhandahåller.

    Sanering är en sak, alternativa material en annan, och vad jag försökte belysa i blogginlägget är att man kanske inte alltid kan veta säkert vad man tål eller inte tål så länge man har kvicksilver kvar i munnen. Det gäller inte minst nya tandlagningsmaterial.

    De toleranstester som nämns av Maria, går ofta till så att tandläkaren tillhandahåller en bit av det nya materialet som man får suga på i en mun där det redan finns amalgam som ständigt ångar kvicksilver som kan störa.

    Så vad är det man reagerar på egentligen om man får biverkningar?
    Är det det nya materialet, eller kombinationen? (Ibland dras slutsatsen att man inte tål det alternativa materialet, men kvicksilver det tål man, antar man, för det har man ju haft så länge att det nästan har blivit nån slags normaltillstånd..).

    Det är viktigt att ta ett helhetsgrepp, och det finns snälla provisoriska cement och bra permanenta tandlagningsmaterial, men det finns också sådana som man enligt min erfarenhet gör klokt i att helt undvika vid MCS. Mer vid ett senare tillfälle.

  17. admin skriver:

    En påminnelse om att kvicksilver från fyllningar rör sig åt olika håll (inte bara förångas till luften) fick jag idag när jag råkade träffa en gammal bekant, Birgit Norén, på en ekologisk restaurang.
    Birgit var under en tid aktiv i Tandvårdsskadeförbundet och sanerade sina tänder från amalgam redan 1980.
    -Man bör göra det så snart man kan för kvicksilver läcker till tandköttet som kan blir inflammerat och då kan man drabbas av tandlossning.
    - Var det det som hände dig, frågade jag, som hade noterat en del luckor i hennes leende.
    -Ja, och sen blir man aldrig av med det, inte ens om man drar ut alla tänder, för det har runnit ner i käkarna.

    Birgit har bara två tänder kvar i överkäken och typ tre i underkäken. Hon har kirurgiskt låtit rensa 3/4 av käkarna.
    -Utrensningen pågår ständigt med hjälp av bra mat och annat, säger hon.
    Birgit ser pigg och glad ut men hon tror inte hon skulle ha överlevt om hon inte hade sanerat.

  18. Lasse Anckarman skriver:

    Reagerar på den här kommentaren:

    ” Och jag tror inte att jag påverkas lika mycket av amalgam som av andra ämnen.”

    Det är naturligtvis väldigt motsägelsefullt då man inte KAN veta hur mycket en person med kvicksilver i munhålan reagerat på andra ämnen UTAN amalgamet! Uttalandet bygger förstås på ordet ”tror” som inleder uttalandet.

    Vidare:

    ” För det första har jag fått mitt MCS av formaldehyd i spånplattor, jag reagerar direkt på formaldehyd. Det kan vara i mycket små mängder. Där finns ingen tvekan om att det skulle vara något annat som är grunden till mina problem.”

    Får intrycket att du jobbat med spånskivor i någon form? Det sistnämnda KAN INTE sägas med bestämdhet då du inte vet HUR du reagerat utan Hg i munhålan, MEN, det kan heller inte uteslutas att en påverkan blivit följden ändå. Det innebär alltid en problematik att bevisa VILKET ämne som orsakat vad, då det sällan eller aldrig är bara ett enda ämne eller substans förutom vid akuta förgiftningar.

    ” Ingen visste att amalgamet var så farligt när vi började få det i våra tänder.”

    Ingen betyder ju noll personer och det kan omöjligen vara fallet när det gäller amalgam eftersom människan känt till kvicksilvrets toxikologiska verkan sedan mycket länge och uttrycket ”mad as a hatter” avser just den neurologiska påverkan av Hg det är känt för sedan gammalt. Uttrycket härstammar från de hattillverkare som använde Hg för att stärka brättet på dessa.

    Men det är också förståeligt att inte alla förstår betydelsen av kvicksilvrets påverkan på oss människor, kanske i synnerhet mest, den neurologiska. Kan det rent av vara så att Hg inskränker vår intellektuella stringens? Här är i vart fall en rolig tråd om Hg, som belyser just detta, från ett känt debattforum:

    https://www.flashback.org/t864162

  19. Joakim skriver:

    Tål kvicksilver ????
    synd att vissa inte vill bli upplysta i denna värld med internet och sådant.
    Absolut att denna person är påverkad av kvicksilver. som Alfer stock sade 1939 ”Den siste som förstår allvaret är den drabbade”…

    Det är lika roligt varje gång man stöter på någon med stor kvicksiverpåverkan. Man kan bara genom att titta på personens motorik och sätt att prata säga att dom har mun full med ett av världens farligaste nervgift.

    Jag sover absolut gott på natten när jag berättat att det dom har i tänderna är fem gånger farligare än Bly.

    Det roliga är att läkare har inte ens två bokstäver i utbildning på kvicksilverförgiftning… Så varför fråga en sådan ”Kvackare” ?

  20. Joakim skriver:

    Men satan vad jag stavar illa ! Alfred Stock heter ju Tysklands mest kände kemist…

    Givetvis glömde jag säga att de som sanerar oskyddat tar alltid skada och gnäller av att sanering är farligt.

    Efter egen sanering och sju års återhämtning lever jag livet som aldrig tidigare.
    När man pratar med folk som blivit fruktansvärt sjuka av sanering så har dom inte använt skydd och förberedelser. Det är sorgligt med att tandläkares klantighet skadar folk för livet…

  21. Lasse Anckarman skriver:

    Ja Joakim, så är det.

    Termen kvacksalvare kommer ju från tyskans Quacksalber som i sin tur härstammar från det tyska ordet för kvicksilver, Quecksilber. Knappast konspiratoriskt, eller hur? ;)

Subscribe to RSS Feed