Har haft en intressant mailkonversation med Kalle Hellberg (Maxicom) som har en mailinglista där han lägger ut nyhetslänkar om elektromagnetiska fält, sånt han tycker är bra och sånt han tycker är dåligt (typ Reiners uttalanden). Mitt inlägg kunde vara förvirrande för de drabbade, menade han och ville därför inte lägga ut det på sin lista.

Kalle började med att ge ett par exempel på personer han känner som har jobbat i elektronikindustrin och utsatts för såväl starka mikrovågor som giftiga kemikalier, typ isocyanater och bromerade flamskyddsmedel, men såväl Kalle som de drabbade (som nu är helt utslagna och känsliga mot såväl strålning som vissa kemikalier och dofter) är helt säkra på att orsaken är strålningen. Enbart.
Det tyckte jag var konstigt då beskrivningarna var som hämtade ur journalisten Gunni Nordströms bok ”Mörkläggning, elektronikens dolda offer”, men hon drar inte samma slutsats som Kalle, utan undersöker mer förutsättningslöst de båda typerna av exponering och frågar sig om och hur de kan samverka. http://folket.se/asikter/debatt/1.176734 (köpställe nedan)

Kalle skrev: ”När jag nu efteråt läser din inlaga om strålning kontra kemikalier så vet jag inte vad jag ska tycka om din skrift eller om jag ska skicka ut den i min sändlista. Den kan kanske bara virra till det för många drabbade (det är att delvis ställa sig på belackarnas sida, se ex denna http://www.corren.se/asikter/ledare/foliehattarna-forlorade-5955893-artikel.aspx)?
Det finns mycket jag skulle vilja kommentera, en beskrivning jag såg var om bildskärmar som orsakade röd hud på 80-90-talet, ett problem som jag var inblandad i. Ericssons första färgskärm (EPC) hade ett katodstrålerör vars beläggning (bl a barium-strontiun-skikt) på glasets insida inte omvandlade alla från elektronkanonen avgivna elektroner till färger och ljus, utan en stor del fortsatte rakt genom glaset och träffade ansiktet på datorhanteraren. Jag hade en sådan skärm själv och redan efter några minuter var jag knallröd i ansiktet. Skärmen åkte i sopbingen och jag har aldrig mer upplevt detta fenomen (TCO förbjöd dessa skärmar). Det var alltså inte kemikalier som orsakade röda ansikten på den tiden (däremot var det kemikalier och giftiga grundämnen från elektroniktillverkningen som orsakat massor med lidande i ”Silicon Valley”)”

Jag skrev: Det måste finnas en öppenhet för fler och bredare tolkningar av verkligheten än den elektromagnetiska, särskilt när det du beskriver inte på något sätt emotsäger det jag skriver i mitt inlägg snarare tvärtom.. . .
Ge dina läsare chansen att TÄNKA SJÄLVA. Kanske kommer de med intressanta protester i kommentarsfältet eller skäller ut mig. Ge dem den chansen.” Tycker Monica
P.s. Om man utsätts för exponering för två faktorer samtidigt, kemikalier och strålning, som i fallen ovan, hur kan du då vara så tvärsäker på vilken faktor som orsakade problemen? Tänk om du har fel! Tänk om det var synergieffekter? Hur man tolkar verligheten beror till stor del på vilken information som är tillgänglig. I Sverige har strålningshypotesen varit förhärskande och annan information har sållats bort, precis som du nu gör (igen). Till vems nytta?

Kalle skrev: ”Nej jag har inte fel angående strålningens påverkan på allt levandes kemisk-elektriska system, vilket jag studerat mycket ingående i 11 år. stund). Du får inte utesluta en av dessa två storheter, kemikalier och strålning. Båda är livsfientliga i för stora proportioner, båda kan skada allvarligt, tillsammans eller var för sig.
Strålningen är för många i storleksordningen miljarder gånger starkare än vad vi är skapta att tåla. Detsamma gäller för kemikalier, som kan vara miljarder gånger giftigare än vad kroppen kan tåla (bl a immunförsvaret räcker inte till). Självklart får det konsekvenser!
Jag anser att man mycket väl bara kan hålla sig till en av dessa livsfientliga storheter, och debattera bara en (den man anser sig kunna bra), vilket på intet sätt förtar den andra storhetens betydelse för hälsan. Men att ”nyansera debatten” är detsamma som att släta över båda till viss del och att göra båda mindre betydelsefulla i betraktarens tycke.”

Jag skrev: Du skriver riktigt bra saker! Håller med om det mesta utom sista stycket där du hävdar att öppenhet om flera faktorer innebär att båda slätas över (när det kan vara tvärtom) och vill censurera informationen för att du misstror betraktaren/läsaren/mottagens förmåga att tänka.

Kalle skrev: ”Vad jag menar är att det är onödigt att starta debatter internt om vilket som är värst, vilket som är orsak och verkan mellan kemikalier och strålning. Vi har nog med att bemöta våra motståndare, inte slösa kraft och tid på att puckla på varandra.”
———————————————————–
Hur gick det? Jo, nyss såg jag att Kalle trots allt lagt ut länken till mitt inlägg!
Vill du komma i kontakt med Kalle så finns han på kalle@maxicom.se

Elöverkänsligheten som försvann!
F.ö. berättar jag i boken Impotensmadrassen om en ung man som jobbade på Ericsson, blev elöverkänslig och fick det något märkliga rådet att låta dra ut sina tänder (för att bli av med känsligheten), något jag avrådde från. När vi träffades tyckte jag att han luktade skumt. Det visade sig att han hade en dator hemma där ett kretskort brunnit vilket gör att extra farliga gifter kan bildas. När han gjorde sig av med den och åt lite antioxidanter försvann elöverkänsligheten ganska snabbt och han har både jobbet och tänderna kvar. Så lätt går det tyvärr inte alltid.
P.s. Det finns några ex kvar av Nordströms bok Mörkläggning. Maila till stockholm@tf.nu